Till Harriet

Till Harriet 

Åh, Harriet! – undrar vad du hade sagt
om livet efter hundra år som gått:
hashtag metoo, normer och manlig makt,
”Ackademin” i kris, kvinnan klär skott.

Den knutna blusen som en tyst symbol
för kvinnors utsatthet i manlig värld.
Jag tror du hade bränt männen på bål,
märkt deras egon, pennan som ditt svärd.

De hade darrat och skrämts till attack,
för rädder man är svag och måste slåss.
Han gömt sig nu bak stadgar och sin frack
och firar pyrrhussegern med ett bloss.

Mitt i den tysta stridens systerskap
ditt ord beskriver tidens galenskap.

Publicerad i Populär Poesi. Nr 38. 2018.


Jag skrev Till Harriet på uppdrag av Populär Poesi som sökte något till, eller om, Harriet Löwenhjelm till specialnumret om Harriet och Werner. Jag kände inte till Harriet Löwenhjelm alls utan fick snabbt googla henne.

Vilken fascinerande kvinna! Konstnär och poet som dog alldeles för ung i sviterna av tuberkulos. Harriet hade också en underbart uppviglande sida i sig som kom till uttryck när hon skrev om Konstakademin som hon studerade vid.

Hon var inte särskilt förtjust i den utan benämnde alltid Konstakademin som “ackademien”. En enkel felstavning som så tydligt avslöjar hennes känslor.

När jag fick uppdraget något halvår innan tidskriften skulle komma ut stod Svenska Akademien mitt i sin största kris och jag undrade vad Harriet skulle ha tyckt och tänkt om vår tids ackademi.