Gungfly

Gungfly

Den kalla marken rämnar framför mig –
från fruset land till öppet svartblåst hav.
Jag stilla står och famlar efter dig,
besvärjelser och löften du mig gav;

den framtid som var vår en hägring var,
det luftslott som jag byggt har rasat ner.
Av tinnar, torn och dröm finns inget kvar.
Den storm som river – nu min kavaljer.

Jag skriker ut men vinden dövar mig,
min kropp förvrids likt vindens märkta tall;
djupt inom mig ett slagfält och ett krig,
en kamp för liv mot vind och våg så kall.

Jag söker land, fast mark under min fot,
där själen min får växa och slå rot.


Publicerad i Populär Poesi nr. 36. 2018.