Det handlar inte om Örjan. Det har aldrig handlat om Örjan. Det handlar om Josefin Nilsson och alla andra som levt, lever och kommer att leva i samma helvete som Josefin. För det började inte med Josefin och det kommer inte att sluta med Josefin.

För det handlar inte om Örjan. Det här är ett samhällsproblem. Inget annat.

Mäns våld mot kvinnor är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att vara, ett individproblem. Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. Det är strukturellt och systematiskt och det är så vi borde angripa det. För vi lär våra barn det här. Vi bygger och upprätthåller strukturer för att vidmakthålla den ordningen.

Som liten somnar du till sagor där allt löser sig när prinsen kommer. Han kan lösa allt. Prinsessan klarar sig inte själv utan sin prins.

Som tjej i förskoleklass lär du dig snabbt att killen som slåss gör det för att han tycker om dig men saknar förmåga att uttrycka det på annat sätt än genom våld som att kasta sand, dra i håret eller knuffas. Och gillar han dig så gör det ju inget. Väl?

Som tonårstjej på självförsvarskursen får du lära dig att högt tala om för mannen som tafsar på bussen vad han gör. “Nu tar du mig på låret. Jag vill inte det!” För annars förstår han inte vad som är fel. I hans värld har han rätt att ta dig på låret för att han vill det. Hans vilja väger högre än din rätt att få åka hem från skolan i fred. Så du måste vara extremt tydlig för att han ska förstå. Det lär du dig.

Säg det högt: “Nu tar du på mig. Jag vill inte det!”

Som kvinna lever du i en verklighet där våld, och hot om våld, är ständigt närvarande oavsett vem du är. #metoo borde ha lärt oss det. Det handlar inte om enskilda händelser av enskilda män. Det kanske inte är #allamän men det är faan #allakvinnor.

För det här sker på alla nivåer i samhället. Från den urskuldande förskolläraren till den manliga styrelseordföranden som inte tycker att kvinnor ska kvoteras in “För hur skulle det kännas att bli inkvoterad på grund av sitt kön?”

Well, herr styrelseledamot. Det svarar nog du bäst på. För i sanningens namn har din kuk nog mer med din position att göra än vad du vill erkänna för dig själv. Detsamma gäller för övrigt dina manliga kollegor. Ni är inkvoterade tack vare era kön, de samhällsstrukturer som värderar män högre än kvinnor och de kvinnor som har uppoffrat sig för din skull. För att de trodde att det var så det skulle vara. För att samhället lärt dem det. Det är därför du är där du är. Suck it up.

När vi lägger skulden på en enskild person så förminskar vi det systematiska våldet mot kvinnor. Vi gör samhällsproblemet till ett individproblem. Bort med honom från scenen bara så är det löst. Bort. Sudda. Sudda.

Men de andra då? I år säger statistiken att 13 män kommer att ta sig rätten att slå ihjäl sin kvinnliga partner. För att hon vill lämna. Eller för att hon sa något som gjorde honom arg. Eller vilken annan hittepåanledning han nu tar fram för att rättfärdiga den rätt till hennes liv som han ansåg sig ha.

Och de andra då? Pojkarna som lär sig att det är ok att slåss när man gillar någon. Flickorna som lär sig att det är så det ska vara och att de kan laga med kärlek. Att det är deras ansvar att få våldet att sluta. Männen som måste få tafsandet påpekat högt för sig för att de ska förstå att deras händer på en okänd kvinnokropp är oönskade.

För de kunde själva inte förstå att en kvinna kan tänkas vilja vara ifred på bussen utan att behöva bli ofredad.

För det handlar inte om Örjan. Det har aldrig handlat om Örjan.

16 kommentarer

  1. Bra skrivet! Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. Det är strukturellt och systematisk. Män – och kvinnor – ser till att upprätthålla denna ordning. Sant! Men, det finns också ett individansvar. Alla män misshandlar inte sina kvinnor!
    Så vi måste angripa problemet på samhälls- och systemnivå, men också klämma åt Örjan och alla andra j-vlar som faktiskt utövar våldet.

    1. Visst finns det ett absolut individansvar, det går aldrig att komma ifrån. Men med syndabockstänket så blir det så lätt att sopa det stora problemet under mattan. Örjan får inga fler roller på Dramaten nu men den där sunkiga kulturen som har låtit honom hållas måste ju upp till ytan och rensas ut. Men håller man fast vid tanken på att det var Örjan som var problemet så slipper man det. För nu är han ju borta och då har man inget problem längre.

  2. Håller helt och hållet med dig!! Är oerhört tacksam att du påminner om bredden av problemet, istället för att fokusera på EN syndabock!! Men det är ju en klassisk försvarsmekanism som kopplas på automatisk känns det som inom allt från politik, företag till sport!! Ett namn, en bild uthängt… så kan alla spotta och kasta sina stenar offentligt…..men sen då?? Och alla andra??
    Tack ❤️

  3. Viktigt att det kommer fram vad som skett och sker vilket kan hjälpa oss frammåt. Oavsett vem offret och förövaren är det viktigt.
    Att vi inte blundar och är passiva där vi går och står idag.
    Det vi kan påverka är framtiden.
    Att lägga allt fokus på person och namn i dåtid är inte rätt focus frammåt.
    Bedömd handling i domstol är dömd, oavsett utfall.
    Stötta de som blir utsatta, säg ifrån till förövaren att det är inte ok.
    Anmäl och vittna, stötta offren inför och vid anmälan.
    När vi vet bättre så gör vi det bättre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.